What doesn't kill you makes you wish you were dead

What doesn't destroy you, leaves you broken instead.
Got a hole in my soul growing deeper and deeper.
And I can't take one more moment of this silence.
The loneliness is haunting me.
And the weight of the world's getting harder to hold up.
 
 

Och det här är ingen mardröm, det är ingen fas, det här är nåt som händer varenda dag

När det känns som du har väntat sen du var barn på att någonting ska hända, på närkontakt av något slag. När det känns som om du gjort allt sagt allt men inte får några svar. När det känns som om ditt bästa inte är tillräckligt bra. När fördämningarna brister och du håller tillbaka en stormflod. När verkligheten skakar och det flyter svart snö i ditt blod. Dom säger: allt kommer bli bättre för tiden läker alla sår. Det är politisk propaganda från järnridån. Känner ni som jag sträck upp era händer.


Det är fler än du & jag som förlorat nåt vi älskar i elden. Fler än du & jag som dansar för oss själva i mörkret som om det inte fanns nån morgondag. Jag vill inte vara ensam, men vem vill vara ensam? 



Om jag bara kunde fylla mitt hjärta med godhet

Igår var det kentfest på Gärdet i Stockholm! Vi kom dit runt fyra-fem och strosa runt. Käkade vegansk kebab, drack en cider, sprang på toa hundra gånger. Vi tittade på Nina Persson och hittade efter det en bra plats vid en liten kravallcirkel. Vi såg scenen skitbra och skulle göra det hela kvällen så vi stod kvar. Elliphant spelade, sjukt ball brud! Klockan nio var det dags för KEEEENT!! De öppnade med Mirage, fantastiskt bra. Spellistan var annars rätt tråkig, mest publikfriarlåtar som 999, musik non stop etc. Många nya låtar också. De spelade M och Sverige vilket var underbart. Jag fick höra bästa extra verserna på mannen i den vita hatten. Nämligen "mitt cyniska hjärta flimrar [...]". När vi kom in hade vi fått armband som var en överraskning. De visade sig (som vi trodde) att armbanden blinkade. Under La Belle Epoque, 747, och några till. Var häftigt att se alla rosa händer i luften. Ja visst ja, Beatrice Eli och Petra Marklund kom upp på scenen och körde duett också. Bästa bästa Kent. Som jag har saknat dem!







TIGERDROTTNINGEN 30 APRIL


Jag är självmordsstatistiken, jag är glesbygden, Rohypnolen, jag är svartsjukan, alkoholen


See I've been, breaking hearts, for far too long

Hösten är som sagt min favorit årstid. Inte bara för klädernas skull utan även för att det känns som den bästa musiken passar bättre in på hösten. Just nu spelas de här väldigt mycket hemma hos mig:
City Calm Down (tips: Pleasure & Consequence)
Conor Oberst/Bright Eyes (tips: Lua)
The Smiths (tips: Panic)
First Aid Kit (tips: King of The World)
James Vincent McMorrow (tips: Breaking Hearts)