When we where young

Förra veckan kom vårt nya köksbord, jag är extremt nöjd. Jag kan skrubba bort intorkad yoghurt/banan/annan valfri maträtt utan att färgen går bort. Vi behöver inte springa och hämta maten på spisen som någon skolmatsal utan får faktiskt plats med allt på bordet - känns extremt lyxigt och vuxet faktiskt, its the little things you know. Vi fick även hem ett nytt skrivbord. Jag tycker det är mitt skrivbord. Philip tycker vi kan dela eftersom han "faktiskt ska börja plugga om han kommer in". Så okej, han fick en låda av två. Jag köpte tom block åt honom, inte visste jag att alla tre var rutade, men det får han nöja sig med. 

Nu till något nästan lika spännande, ULTRALJUD! Idag 15.30 smäller det. Jag är jättenervös. Tänk om något är fel? Tänk om barnet har peva som Gusten hade? Sen till lite ytligare saker som: tänk om det är två??? Och tänk om man inte ser kön? Jag vill veta kön. Det känns mycket mer personligare att säga "hon/han" när man pratar om (vad som nu är en) den. Uppdatering kommer!

Nackdel: han den lilla kan sno min mat

Har köpt en fin tavla som sitter ovanför skrivbordet, men den orkar jag inte fota nu
Gusten har godkänt bordet han med

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback