And we'll never be royals, it don't run in our blood

Idag har jag, äntligen, börjat med min hemtenta. Det är första dagen själva uppgiften gått in i huvudet på mig och jag förstår vad jag ska göra. Tidigare har jag bara läst samma mening hundra gånger och tänkt "bebis, bebis, bebis", dvs, inte fått mycket gjort. Jag har även lite smått börjat julpynta idag, julstjärnorna är uppe i sovrumsfönstrena (men lamporna fungerade visst inte..) och ljuslyktorna är nu mera röda. Igår var Elina och Max över på en fika som råkade vara i flera timmar, tiden bara flög förbi. De ska ha barn nu i december (beräknade den elfte). Kul att träffa andra människor som har/väntar barn så tätt inpå. Elina och Max hade med sig en ursöt pepparkaksdräkt till Gusten. Presenterna flödar, det mesta till lilleman men även till mig och Jocke. Än så länge har lillkillen fått ett antal kläder (där inräknat en tomte- och pepparskaksdräkt), diverse gosedjur, filtar etc. och vi har fått bl.a. godis och blommor, väldigt gulligt. Idag beställde jag även de sista julklapparna, så nu börjar jag komma i fas med livet igen och allt jag har väntat med att göra.
 
Blommor från finaste Elin

Nattligt soffhäng

Lilleman har bestämt sig för att skrika lite lätt innan han sover. Han vaknar, skriker och är i princip otröstlig tills han får sitta upp eller titta på tv (ljus och rörelse). Så igår var det soffhäng som gällde för grabbarna när jag försökte sova. Idag jobbar Jocke första dagen sen G kom och jag är själv hela dagen och hela natten. Lite läskigt är det men kommer nog gå bra, hoppas han vill sova utan att skrika i natt bara.
 

Maybe we are the damages ones

Nu har det snart gått två veckor sedan lilleman titta ut. Tiden har gått så jäkla fort! Varken jag eller J hinner riktigt med, och vi har lagt allt annat åt sidan. Nu har vi tänkt att det är dags att försöka komma tillbaka till vanliga livet. Jag har en hemtenta att skriva, J börjar jobba på lördag (dygn) och saker och ting måste återgå lite till det normala. Vi har spenderat två veckor i sängen, på sjukhuset och med att träffa släkt och vänner. Jag vill även komma igång med träningen men måste vänta till efter nyår så fram tills dess blir det promenader med G.


v. 37 vs fem dagar efter förlossningen 
 
 

Du är så söt när du sover



Nu har morfar också fått träffa sitt barnbarn ordentligt (inte bara säga hej). Nu har lilleman träffat alla familjer och nu är det bara våra vänner kvar. Vi har börjat lite smått, mest för att det ligger som ett stort stressmoment över oss. 

Gustens morfar och morbror (tjocka ben i gips)

We clawed, we chained our hearts in vain

Idag tog vi en premiärtur med vagnen. Vi gick till Lovisas skola och hämtade henne och nu ligger vi soffan och myser allihopa. Gusten verkar ha vant sig vid gipset och sover hela tiden, när han inte äter vill säga. Kul att se hur mycket han utvecklas nu, det går jättefort. 
 

Gustens små gipsade ben

Dålig uppdatering

Dålig uppdatering här pga några jobbiga dagar. Lilleman var lite gul när han kom så vi har varje dag sedan han kom åkt in till sjukhuset för att ta blodprov. Natten mellan lördag och söndag fick han sola i förebyggande syfte och värdet gick ner. Han föddes även med clubfoot, dvs snedvridna fötter. Det ågärdas med att han måste ha gipsade ben i 5-6 veckor och sedan kanske klippa hälsenan (som kan vara för kort) och då blir det ytterligare tre veckor i gips. Så måndags var vi inne och gipsade benen. Första natten gick bättre än förväntat, han har redan lärt sig lyfta på benen med gipsen (inte så tunga). Men han blir lite förtvivlad när han inte kan böja på benen. Utöver det här mår vi alla bra. Han äter, sover, bajsar och rapar (igår fick jag en fin mjölkspya på mig också). Det är konstigt hur det helt plötsligt är världens naturligaste sak att prata bebisbajs och bröstmjölk. Vi trivs som föräldrar, både jag och J. 
 
Igår var min farmor och farfar och hälsade på från Stockholm. Igår kom även Jockes pappa hem från New York så vi var där så han också fick träffa sitt barnbarn. Sen har hela familjen träffat honom, utom min morfar, men det kommer. Vi är inte riktigt redo att träffa vänner än då det som sagt varit några knepiga dagar. Vi har inte varit själva med honom utan att åka till sjukhuset eller träffa andra en enda dag. Vi behöver lugna ner oss och njuta av att vara själva och inte behöva åka iväg eller känna någon press.
 
Här låg han en hel natt, plutten. Han var inte så nöjd med ögonbindel och att sova själv.


<3




<3

Välkommen Gusten

Imorse 04.30 gick vattnet när jag satt på toa. Ringde till förlossningen som sa att jag skulle äta frukost, kolla hur långt det är mellan värkarna och ta det lugnt. Klockan 05.01 kom första värken, 05.15 andra, sen 05.24. Jag klev upp och gjorde frukost och kände till slut att jag inte klarar av att vara hemma. 06.15 hämtar Jocke mig och värkarna kommer med 2-3 minuters mellanrum. Jag ber (för första gången någonsin) Jocke köra fortare. När vi kliver ur bilen kommer det en värk och samtidigt känner jag att jag måste krysta. Skynda upp till förlossningen (fick rullstol). Barnmorskan ber mig kliva ur och gå in i intagsrummet, lättare sagt än gjort. Kom in och hon ber mig kissa i en kopp. När jag sitter där känner jag att jag måste krysta igen, den går inte att stopa. Jag ropar på Jocke och han kommer in och barnmorskan tror inte riktigt på mig. Hon ber mig lägga mig på sängen så ska hon känns hur öppen jag är, "ja där är huvudet" hör jag hur hon säger. Klockan 06.45 kom vi in på förlossningen, och tre krystvärkar senare, 06.59 är lillkillen född. Ovanligt för en förstföderska att det går så fort. Ingen bedövning hann vi med heller. Alla var lite i chock och varenda en som jobbade på förlossningen kom in och gratta. Vi mår bra allihopa nu. G skrek dåligt, hade dåligt blodsockervärde och dålig temp, men det blev allt bättre efter lite tuttemat. Nu ligger han här och sover, världens finaste Gusten.
 



I sing the body electric, baby

Jag har hittat energin! Idag har jag pluggat ett antal kapitel till tentan på fredag, målat naglarna, lagat mat (och inte ätit gröt/yoghurt), dammat, dammsugit och ja helstädat lägenheten. Nu väntar jag på mamma för vi ska ut och gå en sväng. Det är skönt att ha något att göra hela tiden sä jag inte bara sitter och glor och intalar mig att jag med tankekraft kan få ut G.

Veckans planer:
Onsdag: handla mat, middag med Elina & Max, film med J och plugga till tentan
Torsdag: tentaplugg all day
Fredag: tenta! Kanske hinna köpa lite julklappar
Helgen: en fika med Elin

Tänker även ha som mål att gå minst 20 minuter varje dag, träna axlarna och så ska jag börja läsa en bok. Sen har jag mitt julpyssel att sysselsätta mig med. 


That was Wisconsin, that was yesterday, now I have nothing that I can keep

Nästa lördag är lilleman beräknad, nästa lördag, känns ändå okej att säga så. Barnmorskan tror det ska mycket till för att jag ska bli igångsatt, men jag räknar med det ändå. Efter mötet idag (som bestod av att jag fick prata i 45 minuter om relationer och graviditeten) säger hon att så som jag känner, känner ofta de kvinnor som gått över tiden. Nästa måndag har jag tid för akupunktur, ska tydligen vara värkstimulerande. Hon är söt när hon de senaste fem gångerna sagt att hon hoppas att det inte blir något mer möte, det känns skönt att ha henne på "min sida". Den här veckan ska jag försöka lägga fokus på att plugga till tentan på fredag. Har även köpt hem pysselsaker som jag kan sysselsätta mig med.

Lillemans hjärtljud: 135
SF-mått: 37 cm
Vecka: 39 (38+2)
Blodtryck: 105/65

Min medicinboll

Vi kommer alltid att leva, vi kommer aldrig att dö

Idag har jag varit med småbrudarna på ett mysterieuppdrag. De skulle absolut åka till en runsten så jag skjutsade dem till en. De blev lite besvikna när de insåg att de inte förstod vad stenen sa men de hittade snabbt på nya bokstäver och tolkade de gamla till nya. Idag känns saker och ting lite bättre, är fortfarande trött och har nära till gråten men än så länge har jag klarar mig utan tårar. 



Positivt inlägg

Har förflyttat mig från min soffa till Jockes. Äter godis, mår illa och kollar på Upp. Ungefär så positiv kan jag vara idag, hej.

Känner mig som Oskar här, om jag ändå kunde ligga på mage sådär..

You are my sweetest downfall

Har drabbats av någon före förlossningsdepression. Jag bara gråter, är irriterad och ledsen hela tiden. Fick ett bakslag imorse vilket resulterade i att jag suttit apatiskt i soffan och grinat i en timme. Jag har ingen ork kvar till något. Orkar inte svara på sms, särskilt inte smsen som lyder "har han kommit än?" eller "när kommer han?". För det första märker ni nog om han kommit, har lovat att smsa de flesta som frågar när han kommer. För det andra, hur i helvete ska jag kunna veta när han kommer? Skärp er, använd hjärnan tack. Ni som vill "gosa med bebis" kommer att få göra det, när jag tycker att det är okej. Jag kan lova att de första veckorna är inte att räkna med. Det är till att börja med jag, J och lilleman som ska gosa. Ni får tänka på att vi faktiskt inte känner honom och har ingen aning om vem han är eller hur han ser ut. Efter oss är det familjen som ska få träffa G. Vänner kommer sen, och det måste ni respektera. Får dåligt samvete för att jag inte vill släppa in vänner de första veckorna, så sluta tjata så kanske jag mår lite bättre. Inte så positivt inlägg idag, kanske kommer ett sen om jag orkar. Annars spenderas dagen i soffan/sängen som en bitter, irriterad, ledsen höggravid.

PS. Är i vecka 39 nu. Ds


She used to set the sails of a thousand ships

Har legat i soffan hela veckan, ingen ork, ingen lust, ingenting. Idag är första dagen jag än så länge inte velat börja gråta. Har dock redan blivit sjukt irriterad vilket är något nytt, har ett riktigt PMShumör. Något bra jag hittade igår är serien Blacklist. Finns bara sex avsnitt ute men väntar med spänning på nästa!